Måndag 24/5

Vädret blev inte så mycket bättre idag trots att det verkade lätta i natt. Ett lågt molntäcke skymde sikten och solen men det var i alla fall betydligt lugnare vattenflöden och helt vindstilla.

Sten, Peter och Per-Erik var ute och rekade under morgonen. En del av gårdagens svallande jokkar var idag torrlagda och vattnet verkade ha funnit sina riktiga fåror. Rekpatrullen bestämde att vi skulle försöka oss på ett "utbrytningsförsök".

Under frukosten bredde vi lunchmackor och Kristina skickade med oss fruktsoppa i termosarna. Vid tiotiden kom vi så iväg över den provisoriskt kompletterade sommarbron strax nedanför kullen som stugorna ligger på. Planen var att vi skulle ta oss upp på Sälka. Molntäcket började spricka upp så smått och det kändes som om vår tur hade vänt. Framme vid Tjäktjajokken visade dock fjällen att vi faktiskt är här på deras villkor. Jokken forsade bred och strid. Vid en klippa blev jokken till ett vattenfall. Tillsammans med några solglimtar skapade denna omgivning i alla fall ett perfekt fototillfälle.

Stoppade åt väst vände vi så näsorna österut, mot Stuor Reiddavagge (upp mot Nallo). Långsamt sökte vi oss fram mellan vattensjuka snöpartier, barmark och öppet vatten. En liten flock renar strövade lojt omkring och betade här.

Uppe i dalen gjorde vi ett par försök att korsa jokken. Det nya målet var att ta oss uppför Reaiddaglaciären för att nå knivkammen. Även här satte dock vattenmängden stopp för våra planer. Istället tog vi lunchrast på en fin barfläck.

Marie hade antagligen lite väl mycket överskottsenergi för hon slängde bara av sig ryggsäcken och satte av upp längs fjällsidan upp mot sadeln vid höjden 1398 ovanför Reaiddanjunnji. Det var naturligtvis telemarksåkning på den fina sluttningen som hägrade. Efter ett åk gjorde hon oss dock sällskap. Solen som under dagens lopp tittat fram allt mer, strålade nu från himlen - som för att trösta oss och ge oss annat än toppturer att tänka på. Efter en härlig långlunch under vilken de flesta passade på att ta en liten tupplur i solgasset så kände de flesta för lite telemarksåkning, så Maries snygga spår i snön fick snart samsas med ett antal till.

Det var dock inte det lättaste att få till snygga svängar i den moddiga snön - jag gjorde några riktiga praktvurpor huvudstupa ner i slaskig djupsnö - de flesta klarade sig dock bättre än jag...

När alla hade kommit ner till barmarksplätten igen var det dags för hemförd. Sträckan ner till stugan gick snabbt och utan större besvär men solens gassande gjorde att jag i alla fall blev svettig. Det kändes faktiskt som att det var upplagt för tvagning så jag slog en lov runt "ön" för att hitta en lämplig badplats i jokken. Till min stora förtret var det omöjligt att nå lagom djupt, inte alltför snabbt forsande vatten utan att göra sig det stora besväret att korsa vattensjuka snöfält, så jag fick tyvärr skrinlägga badplanen.

Tillbaka vid stugorna blev jag inbjuden till Gunnar, Ulla, Astrid på kortspel. Innan middagen hann vi med tre omgångar plump alltmedan vi inmundigade vin, kex och ost som de frikostigt delade med sig av!!!

Till middag bjöd Kristina på köttsoppa med klimp. Renkött förstås!

Efter middagen fyllde jag efter tips från Marie två termosar med ljummet vatten och två vattenflaskor med kallt vatten. Dessa tog jag med mig runt knuten på vedboden för en härlig helkroppstvagning som fick ersätta det uteblivna badet. Det var varmt i luften, och med en härlig eftermiddagssol som värmde mot vedbodsväggen så kändes det extra skönt att tvätta sig riktigt ren!! :-D

Väl inne i stugan igen så förberedde Dag och jag vår överraskning för de övriga turdeltagarna. Vi fick låna Kristinas rum för att lägga upp alla ostar, korvar och kex. Samtidigt korkade jag upp vinflaskorna så att de fick lufta lite grann. De flesta satt fortfarande kvar runt bordet med en kaffekosa i handen när vi bar ut faten. Jubelrop utbröt och det kändes det som en succé! Alla tyckte att det var ett fantastiskt initiativ och vi fick många lovord för att det var så gott.

Efter denna fest forsatte kortspelandet nere i den andra stugan. Då Sten också ville vara med så började vi om från början. Men det skulle vi inte ha gjort för det gick mycket sämre för mig än i de tre omgångarna innan middagen... :-( Kan det bero på vinet måntro!? ;-)

Efter en stund gjorde så Dag oss sällskap. Istället för att vi skulle börja om än en gång så fick han fick rycka in och hjälpa mig, men tyvärr hjälpte inte det. Ulla vann och jag kom sist... Trots denna bittra förlust så var detta en mycket trevlig avslutning på kvällen.

23.30 +- 0°C.

Molnen går högt så förhoppningsvis blir det lite kallt i natt så att snön fryser på. När jag ensam vaken nyss satt ute på bron för att njuta av fjällens stillhet och ljud en liten stund innan kojdags, kom plötsligt en ripa flygande in bland stugorna och satte sig ungefär fem meter ifrån mig. Naturligtvis hade jag inte kameran med mig ut, så jag smög tyst in och hämtade den. Jag trodde i och för sig inte att ripan skulle sitta kvar när jag kom ut igen, men där satt den! Precis som om den verkligen ville posera. Efter varje kort smög jag närmare. Ibland sökte den upp en ny fin plats för bra bilder och lät mig så komma närmare igen. (Tack snälla ripa för bilderna! ;-)

01.00

Inte ett moln på himlen ovanför oss. Månen kastar sitt bleka sken över fjällen. Det är helt vindstilla och utanför knarrar ripan tillsammans med flera av sina artfränder. Från båset intill kommer det knarrljud av ett mer vardagligt slag: SNARKNINGAR! ;-)

God natt!

/JOHAN