Jag har dšpt 1997 Œrs pŒsktur till ÓmotvindsturenÓ, bland annat fšr att det blŒste sŒ mycket men Šven fšr att vi hade motflyt i mŒnga andra avseenden... Bland annat sŒ slŠpade pappa runt pŒ en videokamera utan att kunna filma eftersom han hade fŒtt fel film och min pocketkamera hade fel pŒ exponeringsmŠtaren vilket gjorde att alla ljusa utomhusbilder fšrstšrdesÉ Tur som var blev det en del bilder i alla fall...

ÓExpeditionenÓ bestod av mig Ð Johan Lundstršm, Hans Lundstršm (pappa), Gert Ringquist och Kurt Hagstršm med schŠfern Bamse. Bamse var med som pulkdragare. Gert hade valt bort ryggsŠck och drog istŠllet en stor Rimfors-pulka (likadan som Bamse). Pappa och jag hade varsin lŠttviktspulka som vi drog vŒra ryggsŠckar pŒ.

Vi startade i Katterat, den andra tŒgstationen pŒ den norska sidan efter RiksgrŠnsen, och gick sšderut i Norge - Hunndalen - ‚unojavri - zeinavagge - Gautelis - och vek av šsterut in i Sverige - Haukejaure - Singi - fšr att nŒ Kebnekaise fjŠllstation pŒ pŒskaftonen, och slutligen tillbaka till civilisationen i Nikkaluokta pŒ pŒskdagen.

Vi kom upp till Katterat sent pŒ eftermiddagen och gav oss snabbt ivŠg fšr att hinna fyra-fem kilometer innan vi slog upp tŠlten. Faktorer som att vi var mer eller mindre otrŠnade, ovana vid skidorna och saknade samtrŠning i gruppen gjorde dock att vi inte kom sŒ lŒngt som vi hade hoppats. Alla var vi dock ordentligt friluftsvana sŒ tŠltuppslagningen och matlagningen gick snabbt och smidigt.

Efter en hŠrlig natt i tŠltet med allt vad det innebŠr av fjŠllens lugn och tystnad sŒ vaknade vi utvilade och nšjda i strŒlande solsken. Det tog oss en god stund att Šta frukost och bryta lŠgret men efter ett par timmar var  vi i alla fall ivŠg!   

Efter ett par timmar sŒ kommer helt plštsligt en lšsspringande gršnlandshund mot oss. Bamse blev sjŠlvklart tokig och hšll pŒ att dra sšnder skacklarna och hela pulkan. Pappa tog loss honom frŒn pulkan och fšrsškte i stŠllet hŒlla i honom. PŒ nŒgot sŠtt lyckades dock Bamse att ta sig loss och bŒda hundarna satte av som om de hade djŠvulen i bakhasorna. Hundarna hann dock inte fŒ tag i varandra innan jag lyckades fŒnga Bamse nŠsta gŒng han sprang fšrbi. DŠr hŒller jag i Bamses halsband och halvligger fšr att trycka ner den stora och kraftiga schŠfern mot marken nŠr plštsligt den andra hunden bšrjar nŠrma sig... Hur det nu Šn gick till sŒ lyckades jag fŒ tag runt halsen pŒ den hunden; den hunden hade nŠmligen inget halsband Ð sŒ dŠr stod jag Ð med en hund i armkrok och ett ordentligt tag i Bamses halsband  och med den armen utstrŠckt fšr att hŒlla dem sŒ lŒngt ifrŒn varandra som mšjligt. Till slut sŒ hann de andra fram och kunde hjŠlpa mig sŒ att vi lyckades sŠra pŒ hundarna ordentligt till slut.

Vi band ett rep runt halsen pŒ den okŠnda hunden och beslšt att jag skulle hŒlla i den och ge de andra 5-10 minuters fšrsprŒng sŒ att hundarna skulle komma lŒngt ifrŒn varandra.

Den stora frŒgan var naturligtvis var hunden kom ifrŒn och vem som kunde vara sŒ fšrbannat oansvarig sŒ att han eller hon slŠpper lšs hunden pŒ det sŠttet. 

Hunden hade kommit uppifrŒn sŒ vi utgick ifrŒn att den tillhšrde nŒgon grupp som lŒg fšre oss eller nŒgon som fanns i Hunndalshyttan.

Hunden var vŠldigt ivrig att komma upp efter Bamse sŒ jag fick ganska mycket draghjŠlp och det var ju vŠlkommet!! :-D

Jag hann ifatt de andra vid en renvaktarstuga dŠr vi Œt lunch. Det hade gŒtt flera timmar sedan vi fick ytterligare en draghund i sŠllskapet och vi hade Šnnu inte funnit hundens Šgare. Pappa beslšt sig dŒ fšr att Œka ivŠg med hunden upp till hyttan sŒ att vi skulle bli av med problemet.

Det tog en dryg timme innan pappa kom tillbaka och tack vare all denna uppstŒndelse, den sena morgonen och vŒrt lŒga tempo sŒ kom vi inte fram till stugan fšrrŠn vi 4-tiden. Planen var tidigare att vi skulle hinna ytterligare en bit innan vi slog lŠger men nu bestŠmde vi oss i stŠllet att stanna i stugan šver natten.

Varken stugvŠrden eller nŒgon annan i stugan kŠnde dock till nŒgot om hunden. Vi gav den i alla fall mat pŒ kvŠllen och bad sedan stugvŠrden att dagen efter hŒlla kvar hunden i ett par timmar efter det att vi hade kommit ivŠg. PŒ morgonen nŠr vi skulle ge oss ivŠg sŒ visade det sig dock att vŠrden hade tagit hunden och skidat ner till Katterat, nŒgon berŠttade att det bodde en gubbe dŠr som hade fšr vana att slŠppa lšs sin hund...

Gert hade under de hŠr tvŒ fšrsta dagarna kommit till insikt om att han vid 67 Œrs Œlder inte var riktigt lika stark som i yngre dagar sŒ nŠr pappa och jag erbjšd oss att turas om att dra hans pulka sŒ sade han inte nej.

Pappa valde att dra pulkan den fšrsta dagen. Efter en hŒrd men hŠndelselšs dag med hyfsat vŠder hade vi nŒtt fram till ‚unojavri nŠr det var dags att slŒ lŠger sŒ vi valde den enkla vŠgen och tog in i stugan.

Nu hade rutinerna bšrjat sŠtta sig sŒ det blev mycket tid šver till kortspel och snack denna kvŠll.

NŠr vi nŠsta morgon tittade ut sŒ var det rŠtt mulet och blŒsigt, men alla dagar kan ju inte vara perfekta, eller hur!?

NŠr jag tittade pŒ kartan sŒ fšrstod jag varfšr pappa hade erbjudit sig att dra rimfors-pulkan den fšrsta etappen. Dagen innan var det nŠmligen bara en stigning pŒ ungefŠr 100 meter medan det fšr mig skulle bli šver 300 meters stigning till zeinavagge...

Men det var bara att kŠmpa pŒ... 300-metersbacken var ganska saftig och sammantaget med att jag fick spŒra en stor del av strŠckan sŒ var jag rŠtt mšr nŠr vi stannade fšr att fika ovanfšr backen.

Det visade sig medan vi rastade att Gert hade blivit imponerad av min insats uppfšr backen. Detta uttryckte han pŒ ett ungefŠr sŒ hŠr: ÓDu drar ju pulka som en riktig fŠltjŠgare Johan, vilken kŠmpainsats!Ó. (Formuleringen av komplimangen kommer sig nog av att Gert har en bakgrund som befŠl inom militŠren). Vidare sŒ gav han mig en rejŠl utmaning och morot; han lovade att om jag drog pulkan resten av vŠgen till Nikkaluokta sŒ skulle jag fŒ den av honom. Jag antar att han hade kommit till insikten att han inte skulle komma att anvŠnda den nŒgon fler gŒng och att det skulle vara kul att ge den till nŒgon som mig, som kommer att fŒ anvŠndning fšr den mŒnga gŒnger framšver decennierna...

Naturligtvis sŒ antog jag och fullfšljde utmaningen, sŒ nu Šr jag en stolt Šgare till en fin och gedigen hemmabygd rimfors-pulka. Jag har av Gert fŒtt en text till en inskription som jag tŠnker lŒta gravera in pŒ en mŠssingsskylt som jag sedan ska fŠsta i pulkan. PŒ den ska det stŒ:

"Jag Gert Ringquist skŠnker denna pulka till Johan sedan han uppfyllt
mitt villkor att dra den resten av vŒr fjŠlltur 1997, nŠmligen frŒn
‚unojavristugan till Nikkaloukta."

FramŒt eftermiddagen sŒ kom vi i alla fall fram till nŠsta stuga, zeinavagge. Den var alldeles nybyggd och hade ett vŠldigt fint dass som var fodrat invŠndigt med furupanel. Det mŒste vara det finaste dasset i bŒde den norska och svenska fjŠllvŠrlden!!

NŠsta dag sŒ satt vi hela dagen och vŠntade pŒ att den kraftiga vinden skulle mojna. Jag sŒg šver min utrustning och packade ihop sŒ att jag skulle vara beredd att ge mig ivŠg snabbt. Vid 15-tiden avtog det Šntligen. Vi bestŠmde oss fšr att vŠnta ett tag fšr att se sŒ att det verkligen hšll i sig. SŒ vid 16.00 beslutade vi att ge oss ivŠg mot Gautelis. DŒ visade det sig att Kurt skulle laga sin pulka och gšra sig iordning. Klockan 17.00 for vi tillslut ivŠg. SŒ hŠr i efterhand kan man konstatera att det var alldeles fšr sent, med tanke pŒ ojŠmnheten i gruppmedlemmarnas kondition.

Det blŒste hela tiden. Vinden kom dock frŒn sidan och det stšr ju inte tillnŠrmelsevis lika mycket som motvind gšr. Det tog oss alldeles fšr lŒng tid att ta oss uppfšr backen sŒ nŠr vi var pŒ kršnet hade det redan bšrjat skymma. Klockan var dŒ kanske 19.45. Efter en kort rast med mackor och soppa bšrjade vi ta oss ned fšr backarna, det var ganska kul att Œka i backe med rimfors-pulkan! Gert som var ganska trštt hade det dŠremot jobbigt. Dels fšr att han bara ser med ett šga vilket mer eller mindre omšjliggšr avstŒndsbedšmning nŠr det bšrjar skymma och dels fšr att han var tvungen att ha min ryggsŠck pŒ ryggen dŒ barnpulkorna Šr lite svŒrmanšvrerade i stora nerfšrsbacka Ð speciellt om man bšrjar bli trštt och fŒr Óostyriga skidorÓ. I en backe 6-700 meter efter kršnet ramlade Gert och gjorde illa knŠt. Det var nog inte sŒ farligt, men han blev allt lite chockad, vid det laget hade det ju blivit rŠtt mšrkt.

Om vi hade varit kloka sŒ hade vi gjort halt fšr dagen och slagit upp tŠlten i det lŠget. IstŠllet fick jag ta šver ryggsŠcken frŒn Gert sŒ att han kunde Œka ÓpŒ lŠttenÓ. Nu hade jag alltsŒ ryggsŠck pŒ ryggen och pulka dŠr bak Ð det var bara att bita ihop... ;-) Vi fortsatte sedan nerŒt till fots dŒ det var lite vŠl mšrkt fšr att Œka skidor Ð mulet och inget mŒnljus.

StŠmningen var inte direkt pŒ topp kan jag avslšja, men framŒt skulle vi.

Hans och Kurt beslšt att vi skulle fšja jokken nerŒt sŒ att det skulle vara lŠttorienterat men vi rusade pŒ alldeles fšr lŒngt och helt plštsligt var vi nere pŒ sjšbotten och fick bšrja leta oss šsterut. Det visade sig att sjšns vattennivŒ var vŠldigt lŒg sŒ nŠr vi kom ner pŒ isen sŒ hade vi kommit alldeles fšr lŒngt ner. Vid det laget var vi ganska trštta och det hade bšrjat blŒsa motvind, sŒ efter ett par kilometer bestŠmde vi att vi skulle slŒ lŠger. DŒ var klockan runt 2 pŒ natten och man var rŠtt slutÉ 
Det var inte sŒ kul att slŒ upp tŠlten pŒ sjšbotten utan lŠ med en vind pŒ sŠkert 15 m/s, (men allting gŒr juÉ) Jag sov vŠldigt gott i alla fall. 

NŠr vi vaknade pŒ morgonen blŒste det fortfarande hŒrt och vi avvaktade i tŠlten (b017) till 12-rycket dŒ vi klŠmde de sista kilometrarna till Gautelis. 500 meter innan vi kom fram sŒg vi ett antal skidŒkare med hundar nŠrma sig stugorna. Det var ett gŠng som hade stannat kvar i den lilla stugan i zeinavagge šver natten och som hade startat tidigt pŒ fšrmiddagen istŠllet. De hade haft det vŠldigt jobbigt i passet dŠr det hade blŒst sŒ att de knappt kunde stŒ upprŠtta. 

Vi švernattade i Gautelis fšr att vila ut, torka tŠlt och sovsŠckar. Det bšrjade bli lite snŒlt med tid fšr att hinna tillbaka till Œtaganden i civilisationen, sŒ vi beslšt oss fšr att starta tidigt pŒ lŒngfredagsmorgonen. Vi kom ivŠg mot Hukejaure klockan 07.30 och Œt lunch dŠr. Genom hjŠlptelefonen bestŠllde vi en skotertransport till Gert som fortfarande hade kŠnningar i knŠt och inte vŒgade riskera att det skulle bli vŠrre. Vi andra vŠntade tills allt var klart med transporten och fortsatte vid 14-tiden mot Singi. 

Fšr att tjŠna nŒgra kilometer sŒ gick vi rŠtt sšderut frŒn Hukejaure och fšljde sedan sommarleden šsterut lŠngs R‡ktasjohka och sedan Jeasketv‡ggi sydšst ner till Singistugorna. 

Denna kvŠll var vŠdrets makter med oss Ð vi hade helt molnfritt och trots att mŒnen inte sken direkt ner i dalen sŒ var det i alla fall tillrŠckligt ljust. FramŒt 21-tiden blev vi underhŒllna av fantastiska norrsken som ocksŒ gav oss bra orienteringsljus. Vi var framme i Singi vid 23-tiden, rŠtt nšjda med dagens etapp.

PŒskaftonsmorgonen mštte oss med KANONV€DER (b018) sŒ det blev en skšn och trevlig tur till Keb dŠr vi Œt lunch. Klockan 15.00 šppnade bastun och vi var fšrst in, utrustade med varsin starkšl serverad i šlsejdel. Det Šr Gert som tycker att det ska vara stil pŒ šldrickandet Šven om det Šr i en bastu och det Šr ju onekligen trevligare att dricka ur glas istŠllet fšr direkt ur burken... Vi var lite besvikna pŒ att de inte ser till att bastun Šr varm till nŠr de šppnar, det var vŠl en 50 grader nŠr vi kom och 70 nŠr vi gick Ð inte mycket att hŠnga i julgranen Ð  men det skulle gottgšras pŒ pŒsksšndagen visade det sigÉ

PŒskmiddagen smakade gudomligt som vanligt och vinet var berusande gott. Om du tittar noga pŒ bilden (b019) sŒ kan du se att Gert hade smugglat med sig vit skjorta och slips fšr att ha pŒ middagen - vad sŠger man om detÉ?! ;-D

Vi siktade pŒ att hinna 12.20-bussen sŒ vi gav oss ivŠg vid 9-rycket och pinnade pŒ ganska bra. Vid nedre bŒtlŠnningen hade Nisse Sarri (en av Enok Sarris brorsšner) med fru slagit upp en friggebod dŠr de sŠljer fika och vŒfflor med vispgrŠdde och hemkokt hjortronsylt. Solen sken och det smakade mycket bra dŠr vi satt pŒ renfŠllar i en solgrop(b020).

NŠr bussen kom till Kiruna mšttes vi av en kompis, Henry Johansson. Henry bor tillsammans med Maj-Lis vid Laxforsen (bortŒt JukkasjŠrvi), sŒ vi Œkte dit fšr att Šta och frŠscha upp oss innan tŒget gick tillbaka till Stockholm. 

I Laxforsen finns det i alla fall en rejŠlt varm bastu sŒ att vi kunde ta igen besvikelsen frŒn KebÉ Rullning i snšn blev det ocksŒ! (Och det Šr inte ofta vi Stockholmare har mšjlighet till sŒnt!). NŠr vi var pŒklŠdda igen stod det en fantastisk middag framdukad pŒ bordet. Till fšrrŠtt bjöds det på avokado med hemgjord skagenršra, huvudrŠtten var ugnsbakad ršding med mandelpotatis och slutligen tŒrta till efterrŠtt. 

Vilken avslutning pŒ pŒskturen!!



/JOHAN